Goodbye horses

Mitt träd

Lördag morgon.

Sista lördagen i november.

Dimman som låg över gärdena

lockade på mig.

Sammanfattar känslan som funnits där

under nattens arbete.

Tusen tankar.

Kreativitet.

Den har en förmåga att komma

när man inte kan bruka den.

Allt kan hända.

Inget händer.

Men det kan hända.

Jag fångade dimman,

som innehöll allt detta.

Skriet i örtagården

Oktober.

Tog Canon Ixus kompakt och gick ut.

Frosten låg.

Den stodo skrikandes i rabatten.

"vi å´ pappa"

Att suga blod är för mig inget obekant.

Det gjorde far och farfar,

och då gör jag likadant.

Morfar på landet -06

Jr.

Spegelporten

Att förnimma är vackert

Fåret

Speglar

En bra bild, sa hon.

Jag förstod inte.

En tråkig dörr.

En klassiker.

En kliché.

Tittar,

men ser inte.

Kommer ihåg orden;

"Gud är en gentleman."

När vi stannar upp,

ser vägen,

vill gå vidare

eller vända om.

Då har gud (du själv, bland annat)

inte sopat igen spåren.

Förflyttar mig,

bakåt, bort, inåt.

Minns ungdomen.

Utanförskap.

Det kluvna med tillhörighet.

Ett skapat utanför kan vara behagligt.

Men det är en illusion. En liten lögn.

Förlåt.

Man kan ångra sig också.

Vill blicka in.

Vara överallt,

utom där man är.

Då minns gentlemannen,

att cykla i sommaren,

bara fötter och bara ben,

sommarlov, solbad och lek.

Bästa kompisar.

Kan inte ha det bättre,

än att vara på väg,

på en cykelväg i sommarkvällen.

På väg till allt härligt (som fortfarande är härligt),

spel, film och godis.

En solig förmiddag i ett främmande land,

ser man något som tilltalar en.

Talar till en, faktiskt.

Något som triggar en punk i sinnet.

Ett själsligt igenkännande.

En spegel.

Den finns över allt.

Spegelbilden.

Det intressanta är att den är osynlig,

kanske ligger latent,

tills en av dessa speglar dyker upp

och ljuset får den att framträda,

som det verkar,

ur intet.

Då blir den blir synlig för oss själva.

Vi delar med oss av den,

till vänner och bekanta.

Den blir våra minnen.

Vi fångar den med en kamera.

Ser du Gud?

Bakom blommorna

Kattfan i kringla

Måndag

Ibland är det så,

att bakom ögonlocken

är färgerna starka,

och det finns inga ljud,

tystnaden är musiken.

Fast då kan det också smärta

att öppna ögonen,

för där på andra sidan

finns saker,

saker som har ett järngrepp

om delar av ditt sinne,

och våra måsten är nu lika starka

som färgerna nyss var

dundrar lika mycket,

som tystnaden nyss var behaglig.

Balans Paul. Balans.