21 december 2009

Flykten, ljuset och friheten



Jag fryser.
Jag längtar.
Jag är på.




19 december 2009

Speglar längs vägen


När man ser in i ljuset.


~*~


[utdrag ur dagbok, redigerad text]
I horisonten är det öppet. Där finns ljuset och solen, som håller på att går ner. Jag hittar blandskivan ´Jag ser ljuset´ i handskfacket. Den börjar med Skorpan och hans resa till Nangijala. Close to me. Depeche. De vibrationer som kommer från motorn går upp i oss och påverkar vårat sinne, som vibrationerna vid meditation. Ljudvågor. Vågor i samklang med universum. Till detta kommer musiken. Depeche. Början på ´shake the disease´ får mig att le och jag behöver inte höra mer. Jag bläddrar vidare. Resan blir till ett äventyr, för i mitt sinne seglar jag iväg. Vibrationer i samspel med något mycket större än oss själva. Jag tittar in i ljuset och drömmer. Horisonten. Där finns svaren Den bryter igenom molntäcket, färgar molnen. Den ger molnen liv. Den ser på oss lika mycket som vi ser på den. Våra ögon dras mot horisonten. Och den dragningen bjuder på mer än en känsla av närvaro. Vi behöver inte veta. Blinda fläcken. Blinda fläcken är egentligen väldigt avslöjande. I periferin finns svaren och drömmarna. Man kan förnimma dem och de retar på samma gång. Vi behöver inte veta. Allt man är finns i skuggorna av den närvaron. Vid fokus, på horisonten i det här fallet, så projiceras allt annat som hör till vår person ut till periferin. Där finns allt man älskar, hatar, drömmer om, fruktar, önskar, tror och vet. Om man fokuserar på det så finns det inte. Om man tittar åt ett annat håll så finns det där. Vi vet. Farten, ljuset, ljudet.


~*~


Ibland är jag övertygad om att livets mysterium sitter i ögat.
Blinda fläcken är en port.
Jag är väldigt förtjust i portar.
På promenad i en stad
är jag nästan tvångsmässig.
En port på glänt är oemotståndlig.


En osympatisk figur, Early Grayce,
gestaltad av Brad Pitt,
såg portar ibland.
Visste han något?







`Do you remember them doors?
Them doors I was talking about, Bri?
I got me a couple of them, found me a couple of them in Kentucky.
Hell, I wasn't even looking for the first one.
I was on the side of the road, swinging my sickle.
I turned around, and there's this door...
...this big old door.
And light's coming out, blinding me, real gold.
And I'm thinking, "This can't be."
So I close my eyes...
...and I count one, I count two...
...I count three, I count four, five...
...and I open my eyes...
It wasn't there´



12 december 2009

Livet - ett leksakståg




Medelklassmannens förbannelse.
Det har inget att göra med tragiska händelser.


Medelklass.
En stor socialt lobotomerad massa.


När jag var liten så ville jag vara punkare.
Men jag tillhörde inte någon engelsk arbetarklass,
så det var ju lite svårt.


Allt fanns.


En kollega berättade en gång om lobotomitågen.
Det var på Beckomberga,
de som var lobotomerade gick omkring, planlöst.
Så var det någon som tog rygg på en annan.
De gick upp och ned i korridoren.
Fler hängde på.
De slutade med ett lobotomitåg.
Avd. 54 tur och retur.


Så sitter man här på tåget,
väntar på att indianerna ska komma.


Det kommer inga indianer,
om inte någon ställer dit små indianfigurer.
Det visar sig vara ett miniatyrtåg av märket Märklin.
Fint ska det va!


Det finns ju alltid reservdelar.
Det finns ju alltid ström.
En liten timer som går igång på morgonkvisten.
Så rullar vi igen.


Det fina med att vara lobotomerad
är att allt ter sig som nytt.


Varje dag bär det av mot nya mål.
[det är inte ens en stor tågbana]


Varje morgon är ny.
[det är den i och för sig]






Nattsafari -06




[Det hette egentligen uteliggarsafari, men det vågar man ju inte skriva]

4 december 2009

Linda & Paul



Bilden till höger:
Linda med husse som heter Paul.
Matte heter Cristina.
De har ett mysigt bed n´ breakfast.


[Cristina på knacklig rumänsk engelska]
"Ce dogz name i Linda, hope zis ok"


[Peter på knacklig svensk engelska]
"Oh, It´s okej, we name all our animals"


[småskratt på sv/ru/eng.]
[Fortsättning på svensk engelska]
"Hehe, yes, we have a poisonous SNAKE in our garden,
we named it Cristina!"


[svensk förväntan på småskratt]


[punkt]
[punkt]
[punkt]
[oförstående]
[avstannat leende]
[hålögdhet]
[cirka fyra sekunder]










"How much is a room per najt?"

2 december 2009

Katt- och råttalek med ljuset





Ljuset där borta.
Det händer nåt där,
i slutet.
Har gett mig en del huvudbryn.
Inte minst i Stockholm,
när jag gick omkring på gatorna.
Anonym.
Iakttagande.
[I flera år utan kamera.]


Hornsgatan en vårdag.
Står vid Slussen och blickar bort mot puckeln.
"Där borta verkar det livligt,
bäst att gå dit",
står jag och tänker.
"Befinner mig i början.
Har lång väg dit.
Hinner säkert inte fram
innan ljuset försvinner."


Et cetera,
et cetera.


Det där har drivit mig ett antal mil.
Det var ju såklart lika dant åt andra hållet.
Stod på puckeln och tittade mot Slussen.
"Hur fan kunde jag gå därifrån?"


En liten parentes i livet.