Livan

Dungen

Skuggan

Att var medveten om skuggan

är att vara medveten om sig själv.
Så var det en som sa.
Har skrivit en del(för mig själv)

om det skrämmande i när allt är ljust.
Mörkret, skuggan, är ju aldrig tydligare.
Trots att jag gillar romantiken runt 50-talets USA,
så är det ju det där med den välputsade fasaden.
"Mothers little helper."

I deppiga stunder har jag sagt

att jag gillar när det är mulet
för det passar mitt sinne.
Nu tycker jag om solen,

vara ute på gården och arbeta,

känna att jag lever.
Så dyker bilder som denna upp

och jag blir påmind.
Inte rädd, men påmind.
Men jag blir rädd när den förnekas.

Välputsad yta.
Man kan se samma sak i osunda relationer.

Colgate-leenden och omfamningar.
Kommer just på att samma fenomen
beskrivs och personifieras av Patrick Swayze

i Donnie Darko.
Kanske är det just därför jag kan se den om och om igen.

Svart och vitt
Yin och Yang
Fast Yin och Yang handlar väl om harmoni.
Harmoni mellan mörkret och ljuset

och alla andra motsatspar.
Därför ska du vara medveten om din skugga.
Att lära känna är att eliminera demoner.

Det här borde sagts på Hötorget.

Sensommar

The tears are welling in my eyes again

I need twenty big buckets to catch them in

And twenty pretty girls to carry them down

And twenty deep holes to bury them in

~Nick Cave

Det är ganska långt härifrån till nittiotalet

Fast nittiotalet hade ju vissa höjdpunkter.

Kebaben kom till Mönsterås.

Lumpen.

McDonalds, Hamngatan.

Rederiet i Kalmar.

Californien.

Gitarrspel.

Trubadera.

En gång stod jag på Kopparslagarn

och hade tjatat till mig gitarren av en stackare på scen.

Jag skulle sjunga Hey Joe, Jimi Hendrix.

Gick bra, minns att jag tittade upp

och stod lutad mot en stärkare på scenens högerkant,

långt ifrån mikrofonen.

Tog emot publikens jubel, som vanligt.

Folk tyckte jag sjöng bra,

men att "det hördes lite dåligt ibland".

Undrar hur det såg ut egentligen?

il est mort sans surprise

Reidar, min morfar

en vision noir

Tack för besöket