Å´ katt´

Sommarkort III

När jag själv var liten

åkte jag och morfar och badade i Sandgläntan.

På hemvägen köpte vi "snarr" i butiken

och det är de doftminnena som är härliga.

Nybadad i en halvljummen ford med nybilsdoft.

Barfota på ett kallt ICA-golv. Solbränna.

Sand i håret. Lördag kväll. OS på teven.

Btw så replikerade morfar mig

när jag sa "Ha det gutt så länge!" med det berömda:

Säm to jo.

Det var inte så länge sen, i och för sig.

Tystnad

Fullmåne över dalen

Jag ylade och tänkte att Munter skulle haka på.

Han ryggade tillbaka.

Relationen husse/hund är nu lite

stött i kanterna, om man säger så.

Rum

Det finns en skönhet i sunket.

Händer som rör föremål

år ut och år in.

År ut och år in.

Skönheten i vardagen

står att finna i sunket det lämnar efter sig.

År ut och år in

Sommarkort II

Arkiv

Arkiv

Går igenom arkivet

1/12-06

The story of our eyes (utdrag)

natt mot fredag

Såg just på The Truman Show, en kärlekshistoria, bland annat, som är aningen gripande. Jag började fantisera om kärleken. Någonting väcktes när man får se hur de såg på varandra på skolgården och de visste att det var dom. Det var de två och inga faktorer runtomkring kunde påverka detta. Inte att hon ingick som rekvisita i den show som Trumans liv är. Inte att han, lika slumpartat egentligen, föll över en annan tjej. Våra ögons berättelse. Tänker på att de två sågs första gången där. Hon sa att de funnit varandra redan då. Hade det kunnat se annorlunda ut? Tiden raderar. Tiden som gick från det de sågs första gången. Var det ett sidospår i ödets skog?
Några små faktorer kan göra saker annorlunda. Små, inte märkbara för oss, men som man tänker vid ett tillfälle, ändå så betydelsefulla för hur utvecklingen går. Vet man då, där, fast man inte kan göra något? Vet man nu att man visste då?
Är de så nära ödets andra sida att de kan se och känna? Är det så för Truman, att han vet fast han inte kan göra något? Han har inte fog för det. Moral och förnuft säger ifrån. Rädsla för att det genomskinliga ödets glas bara är en önskan om en alternativ värld? Det oskrivna arket, riktig klyscha, men ack så sann. Två identiska ark. Helt tomma och vita. En liten kombination av ord gör enorm skillnad. Kan förändra livet. Lika oskrivet som hans ark är nu, lika oskrivet är hennes. Han tvivlar. Hjärtat säger ifrån. Magen. Magen säger att det är rätt. Ett oskrivet ark gör, till en början, inte skillnad. Däremot om det fylls med några enstaka tankar. Kan penetrera en annan människas inre. Direkt och klart. Pilen i hjärtat, jag förstår nu vad symbolerna kommer ifrån. Spjutet som tränger in. Förbi allt. Känslan är upplevelsen som inte ljuger. På sikt kan ett oskrivet ark göra skillnad. Det betyder något att inget står där. Inte ett tecken. Kan betyda allt. Ödets frostade glas. Kan man vara så nära ödets kärna? Kan man uppleva det? Man vill, man känner. Tom är framtiden, men fylls sakta på med våra handlingar och önskningar. Minnen räcker inte hur långt som helst. Om vi kan tänka framtiden som oändlig är historian lika lång. Eller kort. Vi har bara minnen från några århundraden, förmedlade genom artefakter. Resten är hypoteser. Samma sak gäller framtiden. Skeendet är konstant. Inget sker oförhappandes. Ödets glas är sprucket och tiden, med handlingar och minnen, strömmar ut och in tills sprickan passerats. Fan fantasi.

Är det fantasi på riktigt?

Dröm om mig…
Är det en önskan som grumlar glaset?

februari -03

En vecka på hospitalet

Is is, Babys. Dom dom dom dom da da dom dom.