Är hemma på permis.
Den senaste månaden har varit ett helvete av ovisshet och förhoppning.
Aldrig har jag planerat om livet så många gånger.
"Det ordnar sig nog", har aldrig betytt mindre.
När jag var liten var jag rädd för att solen skulle slockna och inga politiker i världen skulle kunna göra något. Paniken motades av att solen förmodligen inte skulle slockna på flera tusen år. Det fanns ändå hopp. Jag räknade efter och även om jag skulle leva ovanligt länge så skulle jag inte uppleva det.
Känslan är att befinna sig på den oändligt lilla punkt som är nuet,
och leta efter något att hålla sig i.
Solen skulle, när som helst, kunna slockna.
På riktigt.
Den senaste månaden har varit ett helvete av ovisshet och förhoppning.
Aldrig har jag planerat om livet så många gånger.
"Det ordnar sig nog", har aldrig betytt mindre.
När jag var liten var jag rädd för att solen skulle slockna och inga politiker i världen skulle kunna göra något. Paniken motades av att solen förmodligen inte skulle slockna på flera tusen år. Det fanns ändå hopp. Jag räknade efter och även om jag skulle leva ovanligt länge så skulle jag inte uppleva det.
Känslan är att befinna sig på den oändligt lilla punkt som är nuet,
och leta efter något att hålla sig i.
Solen skulle, när som helst, kunna slockna.
På riktigt.
