Nere vid hamnen

Detta var nödvändigt,

fortsättningen på ett arbete som pågått i månader.
Vi har tagit oss igenom det ogästvänligaste av landskap.
Jag vet inte vad som är drivande.
Det verkar som om jaget nästan är bortkopplat.
Ansträngningen innebär att detet tar kontrollen,
inga tankar om framtiden,

inte mer än korta reflektioner,

nuet.
Detet pressar minna sinnen till ett rakblads skarphet.
När jag balanserar där,
finns inget utrymme för färger och nyanser.
Verkligheten, som jag annars känner den är färgrik och nyanserad.

Nu tornar upp den sig.
Svart och vit.
Kanske är detta den sanna verkligheten,

becksvart och kritvit.
Inget annat.
Inget annat existerar.
Innebörden i schack har aldrig varit tydligare.
Det svartvitas dramatik.
Krig.

Är nere vid hamnen nu.
Lite lugnare här, tid för reflektion.
På väg att lägga ut.
Men det är inte slut,
inte förrän jag ser skeppet upptas och förenas
och blir evig med horisonten.
Den varmt ljusa horisonten.
Jag skulle gärna vara där.