Speglar längs vägen

När man ser in i ljuset.

~*~

[utdrag ur dagbok, redigerad text]

I horisonten är det öppet. Där finns ljuset och solen, som håller på att går ner. Jag hittar blandskivan ´Jag ser ljuset´ i handskfacket. Den börjar med Skorpan och hans resa till Nangijala. Close to me. Depeche. De vibrationer som kommer från motorn går upp i oss och påverkar vårat sinne, som vibrationerna vid meditation. Ljudvågor. Vågor i samklang med universum. Till detta kommer musiken. Depeche. Början på ´shake the disease´ får mig att le och jag behöver inte höra mer. Jag bläddrar vidare. Resan blir till ett äventyr, för i mitt sinne seglar jag iväg. Vibrationer i samspel med något mycket större än oss själva. Jag tittar in i ljuset och drömmer. Horisonten. Där finns svaren Den bryter igenom molntäcket, färgar molnen. Den ger molnen liv. Den ser på oss lika mycket som vi ser på den. Våra ögon dras mot horisonten. Och den dragningen bjuder på mer än en känsla av närvaro. Vi behöver inte veta. Blinda fläcken. Blinda fläcken är egentligen väldigt avslöjande. I periferin finns svaren och drömmarna. Man kan förnimma dem och de retar på samma gång. Vi behöver inte veta. Allt man är finns i skuggorna av den närvaron. Vid fokus, på horisonten i det här fallet, så projiceras allt annat som hör till vår person ut till periferin. Där finns allt man älskar, hatar, drömmer om, fruktar, önskar, tror och vet. Om man fokuserar på det så finns det inte. Om man tittar åt ett annat håll så finns det där. Vi vet. Farten, ljuset, ljudet.

~*~

Ibland är jag övertygad om att livets mysterium sitter i ögat.

Blinda fläcken är en port.

Jag är väldigt förtjust i portar.

På promenad i en stad

är jag nästan tvångsmässig.

En port på glänt är oemotståndlig.

En osympatisk figur, Early Grayce,

gestaltad av Brad Pitt,

såg portar ibland.

Visste han något?

`Do you remember them doors?

Them doors I was talking about, Bri?

I got me a couple of them, found me a couple of them in Kentucky.

Hell, I wasn't even looking for the first one.

I was on the side of the road, swinging my sickle.

I turned around, and there's this door...

...this big old door.

And light's coming out, blinding me, real gold.

And I'm thinking, "This can't be."

So I close my eyes...

...and I count one, I count two...

...I count three, I count four, five...

...and I open my eyes...

It wasn't there´