Vy från ovan

Jag, Karl Albyl, har aldrig fått en syl

i mitt arma väder

Delvis på grund av min vackra fru

och hennes välsmorda munläder

Har på olika sätt försökt uttrycka vad jag känner
provat allt från poesi till läder

Men framgång har jag aldrig nått

nej, bakom min fru jag träder

Nu är jag äldre och jag har inte längre lust

stel i muskler, leder och kropp

Min fru är dock ung och viril

och jag tänker tyst: stopp stopp stopp.

Det var just det som hände en dag i April

jag gick till doktorn och klaga

Han sa att jag var som en gammal bil

en bil som inte går att laga

-Va fan säger du! skrek jag och tog

hans penna, recepblock och strut

Jag gick till apoteket och bara log

nu skulle här, jävlar i mig, skrivas ut

Jag tog mina mediciner och BOOM!

jag blev kung på Götgatan den dan

Förr om åren kände jag mig tom

det var innan jag upptäckte stan

Med stulen rock och stetoskop

kunde jag nu tjäna egna pengar

drog runt i finkvarteren bland tanter och barskåp

och tre meter breda Hästensängar

Ja, så har jag hållt på nu tiotal år

har access till syltor och sal

Men livet tog slut på krogen igår,
de kallar mig visst för Karl Banal.