Hon skulle alltid komma att förstå livet mot bakgrund av den svarta sjö hon sett sedan hon var barn.
Det mörka djupet, de klara skyarna.
Hon badade om somrarna, flöt i det ljumma vattnet,
flöt i himmelen som speglades i ytan.
Det gav henne mod,
att inte bottna,
att blicka uppåt,
att befinna sig i
den färgglada skärningspunkten mellan svart och vitt.